Hoppa till sidans innehåll

I Raseborg förekommer över 2000 skalbaggsarter – intervju med insektexperten professor Jyrki Muona 

Publicerad : 03.07.2025

Vildare Raseborg Hållbara Raseborg

Blåoxe (Platycerus caraboides), bild Samu Piha CC, laji.fi

Insektexperten, professor Jyrki Muona, svarade på våra frågor om skalbaggar. Han berättar också hur var och en av oss kan välkomna dessa småkryp i sin egen trädgård. 

Varför är skalbaggar viktiga för den biologiska mångfalden? 

Skalbaggar utgör den största insektsgruppen i världen när det gäller vetenskapligt beskrivna arter – omkring 400 000 är kända, men det faktiska antalet uppskattas ligga mellan 2 och 5 miljoner. Även om det troligen finns ännu fler arter av steklar samt tvåvingar, som flugor och myggor, är deras artkartläggning betydligt mer ofullständig.

Skalbaggar spelar en viktig roll i nedbrytningen av döda träd på flera olika sätt. De pollinerar också många växter och bidrar till nedbrytningen av avföring och kadaver. Som rovdjur på markytan reglerar de populationer av bland annat snäckor och vissa växter. Ett tydligt exempel på deras betydelse är den finska introduktionen av lupin – här saknas skalbaggen som naturligt skulle begränsa lupinens spridning. Situationen märks först när skadan redan har skett. 

Förekommer det några särskilda eller sällsynta arter i Raseborg? 

Naturen i Raseborg är mycket mångsidig, och här förekommer över 2000 skalbaggsarter, möjligen upp till 3000. Många av dessa arter är särskilt typiska för just detta område och har påträffats här i Raseborg. Under femton år har jag hittat hotade arter i Karis-Pojo-området (bl.a. trägnagaren, lövgetingbock), arter som sprider sig västerifrån (flera små kortvingar) samt mycket sällsynta arter i Nordeuropa som tidigare gått obemärkta (en viss kortvinge vid forssträckan i Svartån). 

Om vi söker en verkligt kännetecknande art för Raseborg, är liten blåoxe (Platycerus caraboides) ett exempel. Den är en centimeter lång, metallblå och avlång, och larven lever i murken ved, ofta i stubbar. Den har en utbredd, liknande släkting, men liten blåoxe är mycket typisk för Raseborg – den är klart ovanligare västerut, norrut och österut. 

Hur många olika skalbaggar finns det i Finland? 

I Finland är cirka 3900 skalbaggsarter kända. Nya upptäcks varje år, men vanligtvis färre än tio. Klimatuppvärmningen märks tydligt även här. Nya arter anländer ständigt från söder, väster och öster, även om några av de nya också är tidigare oupptäckta sällsynta arter. Vi vet ganska lite om hur många arter som försvinner på grund av förändringar, eftersom det är mycket svårare att undersöka tillbakagången hos undangömda insekter än att upptäcka nya. 

Vad behöver skalbaggar för att överleva? 

Skalbaggar som lever i skogar är den största gruppen hotade djur i Finland. Därför är skogarnas tillstånd och mångfald avgörande för deras framtid. Ju mer ensidig skogen är, desto färre skalbaggar finns det. Skalbaggar nämns ofta bara i samband med skador, även om deras roll i skogen är mycket mer komplex och skadorna nästan alltid är kopplade till skogar med förenklad struktur där träden är stressade och svaga. 

På grund av sin stora artrikedom finns skalbaggar i alla livsmiljöer och är specialiserade på dem. Därför är varje destruktiv åtgärd alltid ett hot mot någon art. 

Förutom strukturellt mångsidiga skogar är videväxter viktiga – de är en betydande grupp för artbildning på norra halvklotet. Många specialiserade skalbaggar lever på dem, och på våren är de en viktig näringskälla för humlor. Detta hotas ständigt, eftersom ”renlighet” fortfarande är ett centralt ideal i parkvården.  

Det samma gäller vid valet av blommande växter – det är viktigt att alltid välja sorter som producerar pollen och undvika sterila prydnadsväxter. Många skalbaggar och andra insekter är beroende av växtlighet som producerar energirika pollen. 

Vilka hot möter skalbaggarna idag? 

De största hoten är ensidigt skogsbruk, bristen på naturliga ängar, förlusten av småvatten, bäckar och källor samt alltför ”välstädade” stadsparker. I parker och trädgårdar borde man gynna naturliga ängar, låta döda träd ligga kvar och stödja livscykeln hos ädla lövträd som naturligt blir ihåliga. 

Vad kan man göra i sin egen trädgård för att hjälpa skalbaggarna? 

På vår egen blygsamma tomt (770 m²) har jag under 15 år observerat över 600 skalbaggsarter. Många passerar bara förbi, men hundratals lever där permanent. Det viktigaste är att låta lokala växter och träd växa naturligt – inom rimliga gränser förstås – plantera blommor som pollinatörer gillar och glömma det eviga gräsklippandet. 

Särskilt i skuggan av lövträd trivs inte bara många skalbaggar utan också fåglar som lövsångare, bofink, törnsångare, svarthätta och ärtsångare, koltrast, rödhake m.fl. På samma plats har vi hört och/eller sett över 80 fågelarter utan särskilt intensiv övervakning, och även som medelmåttig svampkännare har jag hittat över 50 svamparter. 

Man får biologisk mångfald omkring sig genom att glömma den centraleuropeiska trädgårdsnormen och välkomna de växter och djur som hör hemma här. Till gräsklippare säger jag nej.