Eftersom tekniken har komit oss till stor hjälp i många avseenden, så vill jag också använda den i ett, som jag ser det mycket positivt syfte, jag vill hälsa alla bloggare och Raseborgare En riktigt god jul ! Tovotan Kaikille Raseporilaisille, ja blogintekijöille oikein  Hyvää Joulua!

Vi kan kanske ser framtiden i Raseborg nu lite ljusare, men jag vet att skall  man se positivt  på framtiden, som jag vet att alla vill, så skall vi  också  ha visioner.Jag hoppas att våra beslutsfattare också tänker så. Ett bra samarbete över alla partigränser garanterar till stora delar att detta  kan förverkligas. Hoppas ni jobbar  med den inställningen som  beslutsfattare för framtidens ljusare Raseborg.

Toivon myös että Raaseporin päättäjät voivat yhteistyössä tehdä meidän kunnasta sellainen että voimme nähdä valoisasti tulevaisuuteen.Yksi hyvä työväline on, että puolueet osaavat yhdessä tehdä visioita, sillä yhteistyölla tehdään tuloksia.

Det blev en aktiv debatt om bäddavdelningens placering i Mjölbolsta sjukhus. Att bygga nya utrymmen är ingen lösning, för var man än skulle placera verksamheten , så är det någon som inte är nöjd, om den ligger långt från min eller din hemby. Det måste också här finnas ekonomi i planeringen, och ett nybygge anser jag att man inte skall tänka på, eftersom det finns i dag tillräckligt med bäddar i Raseborg,  och mera är på kommannde när sjukvårdsdistriktet har sin planering i västnyland färdig.Vi har bara blivit bortskämda med att all service skall finnas i samma kvarter vi bor. Jag anser att man kan planera servicetrafik vårdställena emellan, om det anses att det finns behov för det är inte möjlighet för alla att röra sig med bil eller cykel. Men trots det så vet jag att om också avstånden skulle vara korta, så visar praktiken att de flesta ändå har vänner och bekanta som kan bjuda på skjuts. Det visade erfarenheten när Katarinahemmet flyttade till Mjölbolsta. Det ordnades med taxiskjutsar, men knappast någon åkte med, så man var tvungen att sluta upp med skjutsarna. Men vi kan ändå vara nöjda i Raseborg, för servicen fungerar tillfredsställande om också det kan halta ibland men var finns den perfekta kommunen som allting fungerar och ingen klagar?

Nedan siffror som visar kostnaderna per inv / år, 2008. Denna statistik utkommer i nov-dec. alltid följande år. Siffrorna  presenterar två grupper, socialvården samt hälsovården som är delad i primärvård och specialsjukvård. Vidare två åldersgrupper under 7år  och över 65 år i % av invånarna.

Kommun  socialv. Hälsovården Primärvården Specialsjukvården  Inv. u. 7 åri %  inv. ö. 65 åri%

H.landet    1.399        1.535              597                  925                       7,7%             16,7%

HNS          1.539        1.463              573                  882                       8,2%             13.1%

H:fors        1.654        1.647             727                   917                       6,6%              14,4%

Hangö       1.634        2.021             588                  1.419                      6.3%             19,4%

Ekenäs      1.503        1.767             523                  1.231                      6,7%             21,6%

Karis          1.588        1.536             454                  1.072                     7,6%             18,6%

Ingå          1.355        1.661              603                  1.044                     9,0%             17,3%

Pojo          1.362        1.605              533                  1.061                     7,2%             18,9%

K:slätt       1.574        1.280              484                    787                     11.3%             9,7%

Lojo          1.276        1.524              534                    983                      8,3%             14,9%

När man diskutterar specialsjukvården i V.N. kan man notera att  det finnns mycket sanning i konstaterandet att specialsjukvården är dyr. Man borde till den delen göra något i vår lansända. Att åldersstrukturen inverkar på specialsjukvårdens kostnader är också uppenbart, men en del av de kostnaderna finns också i socialvårdens kostnader. Här finns medtagit en del andra större kommuner för att få jämförelser. Man kan tycka mycket, men kostnaderna är det konkreta beviset, som ingen kan ifrågasätta. Kostnaderna finns på komunförbundets hemsida: www.kunnat.net / sosiali ja terveys netto per as. Där kan man hitta ännu mera jämförelser i siffror om så behövs.

På måndag den 23.11 kom ett program i radio wega om skolmaten i våra skolor. Många använde möjligheten att ringa till programmet i direktsändningen. Ofta var det äldre människor, t.ex i min ålder, som ville berätta om skolmaten när de var unga. Personligen började jag i första klassen i augusti 1945. Som jag tidigare berättat i min blogg, så fanns det inte  mat i många av våra skolor, och inte heller i Pojo kommun, Ekerö skolorna som jag då gick. Det två första åren gick vi i småskolan, och sedan flyttades vi till storskolan. Om jag minns rätt ,så var det inte heller där skolmat, utan vi hade smörgås och mjölk med hemifrån. Vintertid var det alltid problem, eftersom mjölken var alltid frusen, och man fick länge värma mjölkflaskan, fastän man hade en strumpa omkring, förrän den rann ut från flaskan.

Vår lärare hade en barmhärtig fru, för hon åtog sig att koka vetemjölsvälling, så vi fick en varm tallrik mat om dagen.  Detta skedde då jag gick fjärde eller femte klassen. Men skolbarnen var också ute på åkern och plockade ax på åkrarna efter skörden på Ekerö gård,för det hade alltid blivit en del ax som vi barn sedan plockade och fick mjöl i stället från gården så det blev gröt. Efter potatisskörden var det samma sak, eftersom det alltid blev potatis kvar på åkern, när potatisupptagningsmaskinen hade kört upp, och  speciellt efter att det hade regnat så syntes potatisarna bra. Allt detta gjprde att alla barn  deltog i mattalkot.Vi var också i skogen och plockade bär, speciellt lingon och då fick vi sedan lingongröt. Svamp var också en bra ingrediens i maten, så barnen fick också då gå i svampskogen.

Personligen anser jag att det var en lärorik tid. Ingen klagade på utförderna till åker och skog för det var ett bra tillägg i matservicen, men också lärorikt. I skolan fanns ingen centralvärme, så skolsalarna värmdes med stora kakelugnar. Barnen hade alltid arbetsturer då vi skulle bära ved  för skolans uppvärmning. Ved fanns färdigklabbat i skolans vedlider, så det uppdraget var inte svårt.

Det som man minns ännu som igår var vintertid när det inte fanns plogade vägar.Då det var skidföre var det enklare att komma till skolan, fastän med stroffbindningar, men vid menföre blev det besvärligt. Skolvägen var c:a fyra kilometer, men alla kan räkna ut att det tog rätt länge att traska förrän vi kom fram till skolan. Men man kommer dock  ihåg många saker med tacksamhet, för de som bodde på landet, hade samma dilemmor. Ett av problemenvar att vi var två barn från vår familj i skolåldern som skulle traska och vi hade bara ett par gummistövlar, så den andra fick använda träskor, som inte var så värst smidiga att gå i snö, för snön fastnade under träskorna och då blev det alltid svårare att traska. Men jag minns allting efteråt med en viss uppskattning, för tiderna var besvärliga efter alla krig, och det fanns i det undermedvetna att tiderna kan bli bättre, inte sämre. Man undrar ibland om det skulle vara lärorikt för mången av den yngre generationen att åtminstone bekanta sig med den tidens levnadsvanor, när resurserna var knappa, och människan kan klara sig om hon vet att det finns nån form av ljus i fjärran. Den som  känner historien kanske också uppskattar den goda tid vi trots allt lever i dag.