Jag tar friheten att citera Håkan Hellberg som för tre år sedan gjort en insändare i HBL när han skrev. ”Socialdemokratin har under 100 år gjort en historisk insats inte minst i sin nordiska form. De viktigaste angelägenheterna som den fick kämpa för har nu övertagits av andra partier, och man kan fråga sig om den historiska uppgiften för 1900- talets socialdemokrati nu är slutförd, och detta är var som återspeglas i flere valresultat”.

Denna text kom till redan före senaste riksdagsval, och nu har Hellbergs tankar återigen bekräftats. Det finns tydligen ingen verksamhet som är bestående, inte ens de gamla beprövade. Jag kan hänvisa till diskussioner med den yngre generationen, som säger sig vara socialdemokrater, men som i detta presidentval menade att socialdemokraterna hade ställt upp fel kandidat. Det är inte svårt att tolka dessa åsikter. Vi som länge varit med, vet dock att Lipponen var den mest erfarna statsmannen vi hade, men de yngre har framtidsvisioner som inte baserar sig på gamla erfarna statsmän utan dom vill se följande generation i aktion. Det är inte heller svårt att förstå dessa tankar. Det är klart att ett parti som SDP nog hade kunnat prestera också yngre representation, men som vi vet, så var valet enhälligt. Man måste ju igen påminna om att valet i alla fall är ett personval och inte en mätare av partiets stöd. Här kunde man ha ett önskemål om att då förhandsröstningen börjar, borde alla gallupar förbjudas. Dom dirigerar alltför mycket röstarnas beteende.

Från arbetslivet så finns en massa exempel på hur förnyelsernas tyngd trycker på. Det som min pappa försörjde familjen med under sina arbetsår, så skulle inte min generation klara sig med. Det senaste ingreppet på min egen arbetsplats minskade vår lilla arbetsstyrka med nästa 50 %. Det hade med den moderna tekniken att göra. Det bara bevisar att den moderna människan kanske bättre hinner med i farten, men vi äldre har svårare att följa med.
När det gäller presidentvalet för socialdemokratern så kan inte beskylla någon enskild människa  för möjliga bakslag i partiet, utan söka alternativa lösningar. Om någon kastar in handduken, som Mikael Jungner gjorde, är ingen medicin för motgångarna. Försök hellre titta hur man planerar nästa val, för att inte upprepa tidigare missar.  

Jag anser i alla fall att vi skall låta folket nu oberört välja sin president, och inte försöka vägleda dem. Jag har bara märkt vilken iver det finns just nu för en viss kandidat av våra anhängare, en iver som inte märktes då det begav sig i första valomgången. Det finns fackavdelningar som också bjuder ut pengar. För min del är det obegripligt. Dom bjöd inte ut år finansiering vår egen kandidat. Jag är tillfreds med att inte partiledningen officiellt tagit ställning för någondera kandidaten. De skulle bara dela partiet. Jag kan tänka mig att de två  borgerliga kandidaterna ändå har lätt att hitta finansiärer för sina kostnader. Den jag röstat på i andra omgången behöver inte mina små resurser.

När det gäller vårt parti och dess framtid så kan jag inte låta bli att ännu citera Hellberg. ”En hundraårig institution har svårt att frigöra sig från fastlåsta och murade attityder och strukturer och inte minst bundenheten till fackorganisationen. Ingen makt är lika obenägen till förändring, som den som bevakar erövrade förmåner.”

Kommentarer

Skriv ny Sök

Skriv kommentar
Namn:
E-post:
Rubrik:
	Var vänlig och mata in anti-spam-koden du kan läsa i bilden invid.

Powered by !JoomlaComment 3.26

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."