Efter en stressig och utmanande höst är det dags för jullov. För egen del har det blivit sena nätter och korta veckoslut för att komma så här långt att det går att ta en paus förrän valkampen varvar igång på allvar. För det gör det minsann efter jul.

Hösten har varit högst exceptionell för KD och för min del också med tanke på arbetet vid partikansliet. Alla de 1300 nya medlemmar som kom med efter debatten på TV2 gjorde att partijobbet fick en helt ny växel: från normalt växlade aktiviteten upp till hyperfart med en accelerationstid på ungefär en vecka. Nå, vi klarade den pärsen på partikansliet och fältaktiviteten tiodubblades samtidigt: alla kandidater är nu påväg att göra allt för att partiets mål ska uppnås. Målet är inställt på tio mandat och 6 %. Senaste gallup så var partiet på 5 % strecket, något som inte hänt på mycket länge. Senaste riksdagsval var reultatet 4,9. Det visar alltså att vi går uppåt med, framåt mot seger med stormsteg. En fördubblad valkassa hjälper till: när alla andra partier förlorat sin gråa eller svarta valfinansiering, har vi genom stram budgetering, sparande och tack vare privatpersoners gåvor lyckats med att ha större ekonomisk satsning än någonsin i detta val. Allt visar på att det är dags för valseger för KD.

I min egen valkrets är det två mandat som står på målsättningen. Att det i detta val kommer ett tilläggsmandat till kretsen hjälper till och med en bra kampanj tror jag det kan vara möjligt. Min egen kampanj startar efter årskiftet.

För min del så kommer det här valet personligen att handla om att det är tid för att byta ut dessa herremän och fruar i riksdagen som skott sig på skattebetalarnas pengar. Valfinansieringsskandalerna, muthärvornas och arvoden-för-ingenting tiderna är förbi. Det är dags att välja in riksdagsledamöter från en ny generation som inför en ny kultur. Landets sed ska ingalunda vara korruption utan ärlighet och äkthet.

Mitt andra motiv för valet är kristdemokratin och framför allt den demokratiska aspekten. De gånger som jag på sista tiden deltagit i debatter och paneler är det uppenbart att skillnaderna mellan partierna blir större nu när valfinansieringen är jämlikare och korruptionen har fått sig en törn. Värdegrunden lyser starkare igenom och det syns vem som är kristdemokrat och vem som är socialist. KD behövs i den här tiden, där värderingsdebatten är på första plats. Ingen kan värdedebatt som KD, för det är uppenbart att KD har den starkaste värdegrunden bland partierna. KD behövs i debatten också för demokratins skull. Jag upplever att den Finländska demokratin skulle vara så mycket fattigare om KD inte fanns.

Mitt tredje motiv är att påverka de politiska sakfrågorna i en kristdemokratisk riktning. Familjepolitiken, företagsamhet och värdefrågor kommer att vara under stor press nästa fyra år. Familjerna utgör grunden för samhället, välmående familjer gör att samhället mår bättre. Därför måste man hjälpa de familjer och människor som har det svårt och är i risk att slås ut ur samhället: fler som mår bättre och får hopp för framtid gagnar både människovärdet och hela samhället. Samtidigt måste samhället bli mer företagarvänligt. Ska vi ha en framtid måste företagen och företagarna ges en bättre chans för att verka i kommuner och stat. Staten ska se bättre till kommunerna, åta sig själv de ansvar som man nu alltmer skjuter över på kommunerna med populistiska hälsningar. Företagsutveckling ska inte göras i offentliga koncerner- man måste lyssna mer på företagarna själva och inte tvångsmata dem med tjänstemannaexperter. Ingen annan än den som själv har praktisk erfarenhet av företagande kan veta vad företagandet verkligen innebär.

Nu är det dags för jul. För egen del varvar vi ner med familjen och firar jul tillsammans utan epost och mobiltelefon. Så tyvärr kommer du inte att nå mig under julhelgen. Nästa vecka kommer jag att delta i ett julprojekt för familjer som behöver lite extra julglädje. Det blir julpaketudelning för dem som behöver. Ett återkommande julprojekt, som det känns för mig, det minsta jag kan göra för mina nästa.

God Jul allihop. Född är frälsaren Krist.

Fredrika Åkerö ger en liberalists syn på min insändare i VN 22.10.

Naturligtvis är alla människor lika värda. Räsänen och KD har heller aldrig påstått att någons människovärde skulle vara mindre i denna debatt.

En könsneutral äktenskapslagstiftning skulle indirekt tvinga kyrkan att rätta sin lära enligt riksdagens beslut. Att som politiker driva en sådan utveckling är snarare ett intrång på religionsfrihetens område än att jobba för jämställdhet.

Kyrkan får gärna fortsätta sitt arbete med att reda ut den teologiska linjen. Tills dess kan vi politiker gärna jobba vidare med andra lagstiftningsfrågor, men eftersom det finns en inlämnad motion i frågan, bör vi som partier ta ställning.

Jag delar också Åkerös bekymran över att kyrkan förlorat medlemmar och medel för verksamhet på detta sätt. En intressant detalj i utskrivningsstatistiken är ändå att utskrivningarna inte var särdeles höga på kvällen under debatten, inte heller följande morgon. Först efter att man i media gjort det till en nyhet att fler skrivit sig ut under debatten och blåst upp detta med stora rubriker, tog utskrivningarna fart. Nyhetsmedian har ett stort ansvar och utmaning i hur man hanterar saker och ting som dessa, och man kan tydligen lätt skapa allmänna sanningar genom rubriksättning.

Niklas Andersson
Politisk sekreterare
Kristdemokraterna i Finland

Västra Nylands ledarskribent går med i mediadrevet mot Päivi Räsänen och KD i ledaren 19.10.

Att Räsänens uttalanden fått så mycket publicitet kan bero på att hon var den enda riktigt kända personen som deltog i debatten i TV2. Räsänen var inte ens särskilt aktiv under diskussionen, men ändå är det nu hon som pekas ut av media för att bära skulden för utskrivningarna i kyrkan. Det är naturligtvis helt befängt och orimligt att påstå att KD och Räsänen skulle vara orsaken till uttåget. KD är inte en kyrklig organisation, utan ett politiskt parti.

Varför mäts då Kd:s ordförandes ord annorlunda i media och av VN:s ledare än om det varit en annan partiordförande? För att Räsänen är bekännande kristen?  (”Skulle en ordförande för ett annat parti ha sagt samma sak som Päivi Räsänen är det osannolikt att folk skulle ha vänt kyrkan ryggen”, VN:s ledare 19.10) Räsänen och KD har samma rätt till yttrandefrihet som andra partier och ordföranden.

Föga överraskande har också Stefan Wallin sällat sig till stenkastarna och kallar på osmakligt och osakligt sätt Räsänen för ”en vandrande Judaskyss” i sin blogg. Kanske kyrkoministern själv skulle ta sig en funderare på vad som gått fel, när så många väljer att lämna kyrkan.

Räsänen representerar KD i sitt ordförandeskap och har rätt till att delta i samhällsdebatten. På KD:s partikansli märker vi av detta i en flod av positiv respons. Visst finns det olika sätt att se på samhället också inom kd, men som parti är vi tydliga på vad vi anser om äktenskapslagen. Den bör inte förändras.

Denna söndag har jag haft ovanligt mycket tid att tänka på, kanske det beror på att halva familjen varit bortrest och jag haft ovanligt mycket tid med min äldre gosse, som blev kvar med mig detta veckoslut. Förutom fotboll och simning har vi läst en hel del. Vi har funderat. Och filosoferat. Etik och filosofi är två viktiga ämnen i livet – kunskapen att tänka själv är en viktig egenskap och frihet som jag hoppas jag kan ge mina barn. För min del hoppas jag få mer tid att läsa på, på det området.

Vi har läst Nalle Puh. Ta del av en kort bit av hur det gick till när Kängu och Baby Ru hittades i sjumilaskogen.

”Ingen i skogen tycktes ha reda på varifrån de kom, men där var de i skogen en vacker dag: Kängu och Baby Ru. När Puh frågade Christoffer Robin: - Hur kom de hit? sa Christoffer Robin: - På det vanliga sättet, om du förstår, vad jag menar, och Puh, som inte gjorde det, sa: -Åhå! Sedan nickade han två gånger och sa: På det vanliga sättet. Jaha! Sedan gick han till sin vän Nasse för att höra hans mening om saken. Och hemma hos Nasse fann han Kanin, och så pratade de alla om det.
- Vad jag inte riktigt kan förlika mig med, är detta, sa Kanin. Här är vi nu....
- ...allesammans och så plötsligt vaknar vi en vacker dag – och vad finner vi? Ett främmande djur ibland oss. Ett djur som vi aldrig har hört talas om förr. Ett djur, som bär sin familj i en ficka. Tänk om jag skulle bära min familj i en ficka, hur många fickor skulle jag då behöva?
- Sexton, sa Nasse.
...
- Det gör detsamma, Puh, sa Nasse otåligt. Frågan är, vad vi ska ta oss till med Kängu.
- Å-jaså, sa Puh.
- Det fiffigaste, sa Kanin, skulle vara detta. Det fiffigaste skulle vara att stjäla Baby Ru och gömma honom, och när sen Kängu säger: ”Var är Baby Ru?” säger vi: ”Aha!”
- Aha! sa Puh och övade sig. Aha! Aha!... Men, fortsatte han, vi kunde förstås säga ”Aha!” även om vi inte hade stulit Baby Ru.
- Puh, sa Kanin vänligt, du har inte mycket förstånd du.
- Jag vet det, sa Puh ödmjukt.”