|
Skrivet av Margita Björklöf
|
|
21 juli 2010 21:19 |
Eftersom dessa stekheta, soliga sommardagar i juli är de mest hektiska i vår skärgård för semesterbefolkningen får det mig att göra lite reflektioner.
1)För hundra år sedan, 2)för 35-40 år sedan (min barndom) och 3)nu.
1)Var skärgården mycket rikligt befolkad, varenda bebyggd holme hade ett skärgårdshemman (fiskehemman med eventuellt ett småbruk för husbehov och nyttodjur för att dryga ut födan) Fritidsboende existerade inte - man rodde eller seglade för att ta sig fram på sjön, vintertid skidade eller gick. Fisken var huvudsakliga födan, den saltades in för vinterns behov, under svåra år hade skärgårdsborna det ofta lite bättre ställt än landbönderna p.g.a att det oftast ändå gick att gräva fram en strömmingsstjärt ur tinorna. Man och hustru fiskade tillsammans, barnen lärdes tidigt upp att delta i sysslorna. På våren kom fågelskyttet, vårskyttet, som en efterlängtad variation i kosten - färskt sjöfågelkött!
Skärgårdsområden var i princip ingenting värt - en stor holme kunde säljas till priset för en bättre väggklocka. Vass var värdefullt - det var föda åt kreaturen och stoppning till bolster. Alla holmar hade inte tillgång till ängsmark för att få hö till vinterföda åt kon, man kanske hade höängen på en grannholme vilket ytterliga försvårade de knappa omständigheterna.
2) Befolkningen minskade i rask takt i skärgårdsområdena - det fanns inga utkomstmöjligheter längre - och man flyttade till "landbacken" och ett bekvämare liv. Men fortfarande fanns ett stort antal fastboende - men befolkningen började vara rätt ålderstigen. Båtar i olika modeller fanns nu gott om, träfiskebåtar byggda av någon händig båtbyggare, roddbåtar (ökstockar) med en 3 hästkrafters aktersparkare på samt småningom olika glasfiberbåtar med olika styrkors sparkare bak aktern. Snöscooter att användas vintertid började bli vanligare och elektriciteten började småningom göra sitt intåg. (Först 1983 i mitt hem)
Fritidsbefolkning och sommargäster hade redan för ett tag sedan slagit sig ner och införskaffat ställen i skärgården, tomtpriserna hade en aning stigit, dock inte radikalt. Sommarstugorna var ofta mycket enkla och oansenliga. Min syster och jag anmärkte på att man kunde se att det var sommargäster som rörde sig i båtarna - de hade ju flytvästar - vilket vi aldrig hade. Dessutom var de rädda för korna då de kom till oss för att köpa mjölk eller söka post... Barnen stod längs stränderna och metade och kastade stenar i vattnet och förekom det olovligt fiske "tjuvfiske" så var det väl nån sommargäst...
Skolbåten körde och det fanns fortfarande skolbarn på holmarna och de människor som var modiga nog att bo kvar var ett slag av tusenkonstnärer. Många ben att stå på var viktiga i skärgården - ingen arbetsplats att gå till och jobba 8-16. Min pappa var postutdelare i skärgården som hans far före honom, körde taxibåt och fiskade. Många andra försörjde sig med hjälp av timmermansjobb som ökade efterhand sommartid då fritidsbefolkningen ökade.
3) Skärgården är nästan tom på ortsbefolkning. De som är kvar är inte längre tusenkonstnärer - de är miljonkonstnärer - och de är tvungna att förse sig med olika slags båtar, hydrokopter för menförestid (som är lång) snöscooter och fyrhjuling för vinterbruk. Fritidsbefolkningen har tagit över och sommarstugorna är långt över 100 m2 lyxvillor med alla bekvämligheter, "vägar" byggda från mastodontbryggorna upp i skogen. Därtill finns bastubyggnader, gäststugor, grilltak och smått och gott. Spinnfisket är ju sedan länge tillåtet så fritidsfiskaren med 20 trollingspön i sina båtar kör över den stackare som ännu vågar tro på yrkesfisket. Den fångst som inte trollaren får så tar sälen eller skarven...
Inga skolbarn, ingen skola, inga äldre....Också ortsborna har flytväst :-) OCH skärgårdsområdena är dyrbara. Mycket dyrbara. Båtarna är stora och snabba och bränsleslukande och sjövettet ett minne blott. Allt händer på sommaren - skärgårdsbutiker och caféer blomstrar - för att inte säga övertänds - och lika snabbt som säsongen startat så är den förbi. När forneldsnatten firats i slutet av augusti är det tyst och stilla, lite överfullt vid avstjälpningskärlen på fastlandet när sommarstugorna töms...
Och så några tappra åretruntboare som andas ut och njuter av tystnaden och stillheten som förbyts i höststorm och ösregn. Då är ensamheten och lugnet påtagligt i skärgården och likheten till för hundra år sedan den närmaste.
|
|
Senast uppdaterad 21 juli 2010 21:43 |
