|
Skrivet av Magnus Cederlöf
|
|
29 juni 2011 18:19 |
|
Lars Rosenbald tyckte i ett radioprogram till om industrialiseringspolitiken i Ekenäs under gångna decennier. Enligt R har stadens njugga inställning till industrietableringar lett fram till dagens ekonomiskt trängda situation. Tala om förenklingar och snabba slutsatser! Det är en total chimär att inbilla sig att just storindustri vore en räddning för kommuner i trångmål. De kommuner som har lyckats locka till sig storindustri har också fått känna på avigsidan av att vara beroende av en eller ett fåtal stora skattebetalare. För att nu inte tala om de miljöproblem som i regel är förknippade med storindustri. I synnerhet då det gäller konjunkturkänsliga branscher är det inte lätt för en liten kommun att anpassa sig till de tvära ekonomiska svängarna. Råkade inte R under sin tid som chefredaktör på några Kasköbor som fått sig en släng av strukturomvandlingen?
Chimär nummer två i R:s resonemang är att Ekenäs – eller Raseborg för den delen – skulle ha varit eller vara underutvecklat då det gäller industriell verksamhet. Man önskar att journalister kunde läsa sina läxor lite bättre och kolla upp statistik i stället för att komma med gammal skåpmat. Ekenäs var ju i själva verket i många avseenden en industristad vid sidan om att vara skolstad. Det har i första hand rört sig om små- och medelstor industri. Rent industripolitiskt kan man ju hävda att satsningen på denna typ av industri har inneburit en större tillväxtpotential och mindre fluktuationer i sysselsättning och skatteinkomster. Klok politik med andra ord. Industrins andel av de sysselsatta visade på en god medelnivå i Ekenäs och detsamma förhållandet gäller Raseborg. Enligt de uppgifter jag har tillgång till är industriarbetsplatsernas andel ca 25 % i Raseborg vilket motsvarar landets medeltal.
|
