|
I början av året publicerade Yrkeshögskolan Novia tillsammans med AKO Västra Nyland en kartläggning över utsläppen av växthusgaser i regionen. Det är frågan om en både banbrytande och politiskt relevant rapport. Hittills har man i Finland i relativt liten utsträckning studerat klimatproblematiken på lokal och regional nivå. Men nu står vi helt klart inför ett trendbrott, vilket Novia-studien är ett tydligt tecken på.
En viktig orsak till perspektivförskjutningen från den globala och nationella nivån till den regionala respektive lokala är att klimatpolitiken börjar konkretiseras i vardagen. Från att ha varit något avlägset och abstrakt börjar gemene man veta vad klimatproblematiken handlar om. Det följande naturliga steget är att fråga sig själv och sin omgivning vad man kan och borde göra åt saken.
Då man jämför de västnyländska kommunerna i utsläppshänseende kan man konstatera att industrialiseringen har sitt pris: Hangö och Ingå har de klart högsta utsläppssiffrorna. De relativt låga utsläppen i Raseborg förklaras av avsaknaden av tung industri och satsningen på förnybara bränslen i fjärrvärmeproduktionen. Raseborgs knappt 10 ton per år och invånare ligger de facto klart under landets medeltal på 15 ton. Å andra sidan är vägen ännu lång till 2 ton per år och invånare som anses som ett långsiktikt mål inom den internationella klimatpolitiken.
Utsläppsanalys på lokal nivå år inte oproblematisk. De stora klimatsyndarna Hangö och Ingå har stora utsläpp därför att de råkar ha industri som tjänar hela landets intressen och inte bara kommunala behov. Den el som produceras på Fortums kraftverk i Ingå används ju ingalunda enbart av Ingåborna. Därför är det ju inte helt rättvist att de ska belastas för utsläppen i sin helhet. På motsvarande sätt beaktar rapportens metodik inte den besvärliga omständigheten att Ekenäs Energi är delägare i Kanteleen voimas torvkraftverk i Haapavesi, ett av vårt lands stora enskilda utsläppskällor. Varför stadens energibolag riskerar sitt goda renommé med en sådan miljömässigt tvivelaktig investering har aldrig klarnat för mig.
Ett annat problem är användningen av referensvärden för utsläppen. Det gäller i synnerhet trafikutsläppen. Om man hypotetiskt tänker sig att invånarna i någon av kommunerna har gått in för utsläppssnåla bilar i högre utsträckning än i grannkommunerna är det en faktor som inte beaktas. Det samma gäller i viss mån utsläpp från uppvärmningen av hus, där det ökande intresset för värmepumpar borde beaktas i kalkylerna.
Men i stort sett torde metodiken i rapporten ge resultat som i bästa fall kan bidra till att styra och sporra utvecklingen i en klimatvänlig riktning. För att denna verkan skall uppnås är det viktigt att en motsvarande rapport kan ges ut årligen. På så sätt uppstår en sund tävlan mellan de västnyländska kommunerna och deras invånare om att bli ännu klimatsmartare i framtiden.
|
