|
Skrivet av Jan-Peter Kivelä
|
|
21 oktober 2009 21:33 |
När vi sitter och äter morgonmål med barnen och ser ut genom köksfönstret är det som att vara på Högholmen. Först igång på morgonen är ekorren. Den skuttar redan i skymningen mellan träden och ekorrungarna leker ivrigt på var sida om stammen. Följande som dyker upp är mårdhunden. Den kommer och kollar om det fallit ner några äpplen från träden under natten. Hastigt hafsar den i sig röd kanel och klar astrakan från marken. Plötsligt dyker grävlingen upp i skogskanten och då blir det redan lite konkurrens om äpplen. Men äpplen räcker till åt båda och snart drar de sig tillbaka. Då det redan ljusnat ordentligt kommer hjortarna. De är fem till antalet och plockar direkt från äppelträden sin mat. Två av dem har ordentlig krona med åtta piggar. Dessa ståtliga djur är också mera på sin vakt och håller sig till träden som är längst bort från huset. Av de återstående är två ganska små, antagligen årets kalvar, och de är betydligt djärvare. De kommer ända fram till fönstret och ser in på oss. Barnen tjuter av glädje av att ha dessa ståtliga djur på en meters avstånd men på andra sidan fönstret. Barnen tycker ändå att det blir långtråkigt att stirra hjortarna i ögonen så de rusar ut för att göra sällskap med dem. Trots högt klingande skrik och flaxande med händerna makar sig hjortarna aningen längre bort i äppelträdgården. Den som får mera fart på är en hare som också kommit för att se om det skulle finnas något intressant. När morgonmålet börjar vara på slutrakan så uppenbarar sig skogens konung bland äppelträden. Det är en ko med två kalvar. Här är halsarna så långa att de plockar äpplen högt upp ifrån träden. Barnen brukar plocka de fina äpplena högt uppe i träden med äppelhåv men nu har de fått rivaler. Barnen rusar på nytt ut för att skrämma bort konkurrenterna men skogens konung ser bara på barnen med stora ögon och barnen får snopet dra sig tillbaka in i hustes trygghet.
När vi är på väg till fastlandet ser vi minken sitta på grannholmen med en fisk. Svanarna simmar också i hemviken. De fyra ungarna är ännu gråa men växer ganska snabbt i storlek. Änderna har också sökt skydd i vassen tillsammans med skrakarna. Längre bort från stranden ser vi skarvarna dyka och fiskmåsen har säkert kommit på ett strömmingsstim. När vi lägger till vid fastlandet glidet havsörnen långsamt över himlavalvet.
Det som storstadsbarnen endast ser på bio kan mina barn se i verkligheten hemma.

|