|
Ett sk ”tvåspråkigt” gymnasium är ingen ny idé. Den prövades bla i Karis på 1990-talet som tjänstemannainitiativ (bildningschef Tita Rinnevaara), men förföll i brist på politiskt understöd. Någon omfattande debatt hann inte heller uppstå.
Det som samlingspartiets och KD:s fullmäktige nu för fram har som mål att öka Raseborgs stads attraktionskraft med hjälp av tvåspråkigheten. Man vill skapa ett elitgymnasium på en högre nivå än de tre nuvarande gymnasierna.
Initiativet förefaller dock dödfött av flera orsaker:
- nationalitetspolitiskt utgör undervisningsväsendet/skolorna på det egna språket en av de absoluta grundstenarna i ett två - eller flerspråkigt land. I synnerhet för en minoritetsgrupp typ finlandssvenskarna. Därför kan man gå i skola och utbilda sig på något av nationalspråken (svenska eller finska) i dethär landet. För svenskspråkiga är valmöjligheterna visserligen betydligt färre på högskole -och universitetsnivå, men dock ganska tillfredsställande. Det finns inga planer att ändra på dethär grundsystemet på riksnivå även om man i vissa kommuners förvaltningsreformer (t.ex. Åbo) av okunskap håller på att försvaga kulturautonomin.
- initiativtagarna räknar med att privata fonder typ Suomen kulttuurirahasto och Svenska kulturfonden skulle gå in med betydande resurser i projektet. För Sv kulturfondens och de övriga finlandssvenska fondernas del är det sgs omöjligt pga deras karaktär och ägoförhållanden. Och det borde initiativtagarna känna till - alla antaganden om något annat tyder på okunskap och inkompetens.
- det är också politisk inkompetens att tro att Raseborgs stad skulle överlåta sina gymnasierättigheter till en privat stiftelse och ett aktiebolag samt medverka i dess investeringar på ca 20 miljoner euro.
- initiativet respekterar inte de starka traditionerna som finns bakom nuvarande Karjaan yhteiskoulu (finska högstadiet) och Karjaan lukio. För den finskspråkiga befolkningen i Karis och Pojo har dessa skolor ett mycket stort symbol -och identitetsvärde. I det tilltänkta Raseborgs gymnasium skulle de finskpråkiga utgöra endast en dryg tredjedel (åtminstone för en lång tid framöver).
För att befrämja tvåspråkigheten i Raseborg behövs inte ett nytt gemensamt och privat gymnasium. I stället kunde staden med kraft utveckla ett tvåspråkighetsprogram som gör det möjligt att elever på alla stadier i de kommunala skolorna lär sig att umgås och tala över språkgränserna. Till det behövs också åtgärder "uppifrån" eftersom det nuvarande revirtänkandet inom stadens skolor utgör ett hinder för sådana förändringar.
Mitt intryck av initiativet som samlingspartiets två och KD:s ena fullmäktige har gjort är att det är ett av deras försök att höja sin profil i Raseborgs kommunalpolitik. Där har ju inte minst samlingspartiet fått kritik för att hålla låg profil inom det borgerliga blocket som bildades under SFP:s ledning efter senaste kommunalval. Inför den stora allmänheten är det lätt att bygga upp luftslott som man egentligen inte har för avsikt att förverkliga. När de sedan raseras av politiska motståndare är det också lätt att få sig själv att framstå som framstegsvänlig martyr och alla andra som konservativa förändringsmotståndare
Dethär gymnasieinitiativet kommer att vandra genom bildningsnämndens och stadsstyrelsens behandling tills det slutligen kommer till fullmäktige för avgörande. Förhoppningsvis åtföljs processen av en livlig debatt om utvecklingen av stadens skolor.
|
