|
Bonden Hilding Lindholm från Snappertuna har gått bort i sitt åttionionde år den 27 januari på sjukhuset i Ekenäs. Han var ett av de fem barnen i familjen som i åttonde släktled innehade Backa gård i Antby i norra Snappertuna. Det var aldrig meningen att Hilding skulle bli jordbrukare, utan som ung närde han drömmar om ett liv som sjöman. Men efter att äldsta brodern försvunnit under andra världskriget i slaget vid Hästö-Busö, kom ansvaret för hemgården att falla på Hilding och brodern Leo, som båda återvände skadade från kriget. Gården delades år 1958 och på Hildings lott föll de ägor som i fortsättningen kom att kallas Backers.
Hilding Lindholm kom att bli känd för sin mångsidighet och öppenhet för nya idéer. Sålunda spände han nymodigheten traktorn framför de gamla hästdragna jordbruksmaskinerna och till Backers införskaffades också i medlet av 1950-talet en av Västnylands första självgående skördetröskor – en Massey Harris. Med den skördade han inte enbart de egna spannmålsfälten utan också åkrar i Snappertuna, Ingå, Karis och Ekenäs.
Hildings mångsidighet ledde honom till ett flertal arbetsuppgifter vid sidan av jordbruket; lastbilsfabriken i Karis, textilfabriken Lilja Pile, prospekteringen av riksväg 25 söder om Karis, kolkraftverket i Ingå et cetera. Med erfarenhet av den vanliga arbetarens liv kom han att bli en stridbar medlem av Sfp:s lokalavdelning. Han räknade sig i likhet med sin far till den socialliberala falangen inom partiet. Fadern var kolonisationsnämndens ordförande 1928-1954 och kom i den egenskapen att föra småfolkets talan.
Men Hildings energi räckte också till annat samhälls- och föreningsengagemang som bland annat Snappertuna FBK åren 1956-1969 och Hembygdens Vänner i Snappertuna.1950-1992, vars stolthet föreningshuset Tunaborg mitt i kyrkobyn också var en ögonsten för Hilding. När Raseborgsspelen startade år 1966 var det en självklarhet att hela 7-personers familjen Lindholm var mobiliserad i skådespelar- och funktionärsuppgifter. Och Hilding själv med hustrun Thelma i bärande roller. I samma veva blev Backers naturligt och otvunget för årtioden en viktig stödjepunkt för det kulturella uppsvinget vid Raseborgs slott och t.ex. den berömda Gammelrian ett omtyckt besöksmål för såväl ”vanligt folk” som kulturpersonligheter från när och fjärran. Det kulturella arvet efter Hilding och Thelma har sedermera framgångsrikt gått vidare i nya generationer Lindholm.
En svår astma och därav föranledda vistelser på Mjölbolsta sjukhus i medlet av 1960-talet ledde in på hantverkarbanan. Hildings specialiteter var läderarbeten samt koppar–och mässingssmide. Han var en passionerad skrotsamlare och hans konstnärlighet tog sig uttryck i konstverk av skrot som även kunde beskådas på utställningar i regionen. Någon riktig metallkonstnär blev han dock aldrig, men många av de vägglampetter och messingsljusstakar som han förfärdigade under 1970-1980-talet pryder ännu väggar runt om i Västnyland.
Hilding Lindholm sörjes av fem söner med familjer, övriga släktingar och ett stort antal vänner.
|
