Rätten till en värdig vård Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Elisabeth Kajander   
07 juli 2010 20:52

Det är beklämmande och skrämmande att läsa det som Gunvor Möller skriver i VN 2.7. Äldreomsorgen står inför en allvarlig kris i Finland och tyvärr har trenden också nått Raseborg. Själv har jag jobbat över 25 år inom vården och det som skrämmer mig mest är att synen på individen så totalt förändrats, den äldre är inte mera en människa utan en spelknapp i vårdspelet som kan kastas hur som helst vart som helst, allt för effektivitetsprincipen. Men hur är det med de andra principerna, principen om helhetstänkande, principen om kontinuitet, principen om självbestämmanderätten samt vad som är etiskt rätt och riktigt? Att det skall vara så svårt att ge en fysiskt god vård är förbluffande med tanke på den kunskap i ämnet som finns och den goda utbildning som ges inom området idag. Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet gett ut en hel del direktiv och rekommendationer under årens lopp angående äldres näringsbehov, motion och medicinering samt många andra. Det är bara att läsa innantill! Men det behövs också mänsklighet.  Att lindra lidande är vårdens primäraste uppgift.  Oftast behöver inte god vård betyda höga kostnader utan viljan att göra det goda. Det räcker inte att viljan finns på gräsrotsnivå eller ens på mellanchefsnivå. Klara linjedragningar bör komma från ledande tjänstemän och beslutsfattare. I dag finns det också tillförlitliga mätare att följa upp kvaliteten på vården, en enkel mätare är att följa med fallolyckor på de olika enheterna. Gunvor Möllers mor hade fallit två gånger under den tid hon befunnit sig i vårdrumban, en gång med så allvarliga följder att specialsjukvården kopplats in. Vad tänker de som leder vårdarbetet i Raseborg vidta för åtgärder? Hur många fallolyckor sker det egentligen?  Hur många fallolyckor leder till sjukhusvård som betyder stora kostnader för kommunen? Registrerar man överhuvudtaget dessa olyckor och vad har man för strategier för att minska dem? Hur följer man med vården kvalitet? Jag vill gärna ha svar på dessa frågor. Kommunen är alltid skyldig att följa med kvaliteten på den vård kommuninnevånarna får oberoende om det är kommunen eller privata producenter som erbjuder vården.  Att ingen tar ansvar eller svarar på frågor tyder på okunskap och likgiltighet. Vi kan inte mera skylla på att Raseborg är en ny stad under bildning. Klokhet är en dygd och hur var det med principen att behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad för som Kaj Palmgren skriver (VN 4.7) snart står vi själv där!

Kommentarer
Skriv ny Sök
Synnöve M  - Åldringsvården   91.150.17.xxx   08.07.2010 22:41:22
Ja, det var verkligen skrämmande att läsa Gunvor Möllers insändare. Tyvärr
har nog den här trenden nått Västnyland för länge sedan. Jag blev
åtminstone bekant med det mesta hon beskrev redan för ca 10 år sedan då mina
föräldrar hamnade i den karusellen. Jo, det fanns också många vårdare som
hade både kunskap och hjärta. Faktum är i alla fall ju längre bak i tiden vi
går så har synen på individen och i synnerhet åldringar varit ännu sämre
än nu. Det finns massor av litteratur som berättar om hur det har varit. Men
du har alldeles rätt i att det är förbluffande att det nu skall vara så
svårt att ge en fysiskt god vård med tanke på all den kunskap som olika
vårdutbildningar ger inom området idag.
Inte bara klara linjedragningar
behövs utan även en bättre uppföljning, synliggjord för kommunens
invånare, av att vården följer de direktiv och rekommendationer som ställs
av social- och hälsovårdsministeriet.
Skriv kommentar
Namn:
E-post:
 
Rubrik:
Var vänlig och mata in anti-spam-koden du kan läsa i bilden invid.

3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."

 

Elisabeth 

Karisbo sedan 1964. Hälsovårdare, magister i hälsovetenskaper, lektor, 2 fullvuxna barn, man. Trivs bäst i öppna landskap, skärgården och sommarstugan i Barösund, inget går upp mot det! Jobbat inom bashälsovården i 25 år och som sakkunnig och projektledare. Nu jobbar jag som programledar och lektor i vårdämnen på yrkeshögskolan Arcada. Det frivilliga arbetet har alltid stått mig nära, var med och startade upp Mannerheims Barnskyddsförenings första lokalavdelning i Karis och var dess första ordförande, satt okså många år med i styrelsen för Folkhälsans lokalavdelning. Nu också politiskt aktiv inom SDP, medlem i bildningsnämnen och viceordförande i bildningsnämnden svenska sektion och hösten 2010 blev jag invald i Pojo församlingsråd och Raseborgs gemensamma kyrkofullmäktige. Ja puhun myös sujuvasti suomea.