Till äran av Folkhälsans 90-års jubileum har Folkhälsan öppnat den blogg där också jag fått glädjen att skriva ner mina tankar. Dessa hittar du på adressen

http://www.fortfarandenyfiken.fi/?p=102

Kyrkan klagar över att röstningsprosenten i församlingsvalet är så lågt. Inte att undra på, man kan fråga sig - vilket val? För den stora allmänheten förblir nog församlingsvalet ett  mysterie som kom och gick före man hann uppfatta att något ens var på gång. Jag kan ärligt säga att jag aldrig röstat i församlingsvalet. Ändå kommer jag från ett kristet hem men jag har inget minne av att min mor skulle ha röstat. Med kommunal- och riksdagsval var det helt annat, det var en självklarhet att man skulle rösta. Samma upplevelse har många av mina vänner. Men varför är då inte i församlingsvalet viktigt? Församlingen skall vara vårt andligt hem. Det borde vara viktigt för envar som hör till kyrkan att vara med och välja in de förtroendevalda som skall dra upp riktlinjerna för församlingsarbetet. Nu är jag uppställd i församlingsvalet och ivrig att göra ett gott valarbete. Men det är mycket tyst omkring mig. Någonstans hörde jag att det är onödigt att föra destovidare kampanj eftersom kandidaternas andel ungefär är lika många som de som blir invalda. Jag förstår inte, borde man inte just då föra en god kampanj så man vid nästa val säkert har ett stort antal kandidater som vill ställa upp? Utgår man ifrån att de alltid är samma som ställer upp och samma som röstar och utan större ansträngning får man ändå ihop det antal förtroendevalda man behöver. För mig räcker inte det. Jag vill ha mer! Bra att ungdomarna tagits med i valarbete men hur stöder man dem? Marknadsföringen av församlingsvalet bör radikalt förändras till att bli ett val för alla medlemmar av kyrkan i nutiden. Valet bör göras synligt med intressanta debatter och inlägg. Kyrkan bör stiga ner till den vanliga människan och beblanda sig med de sina, så gjorde visst Guds son som kyrkan predikar om. Varför skall det då vara så svårt idag att gå ut och möta den vanliga människan på gatan? De är vi som nu är uppställda om kan ändra på detta. Jag kan börja med mig själv och utmana andra till samma!

Det är beklämmande och skrämmande att läsa det som Gunvor Möller skriver i VN 2.7. Äldreomsorgen står inför en allvarlig kris i Finland och tyvärr har trenden också nått Raseborg. Själv har jag jobbat över 25 år inom vården och det som skrämmer mig mest är att synen på individen så totalt förändrats, den äldre är inte mera en människa utan en spelknapp i vårdspelet som kan kastas hur som helst vart som helst, allt för effektivitetsprincipen. Men hur är det med de andra principerna, principen om helhetstänkande, principen om kontinuitet, principen om självbestämmanderätten samt vad som är etiskt rätt och riktigt? Att det skall vara så svårt att ge en fysiskt god vård är förbluffande med tanke på den kunskap i ämnet som finns och den goda utbildning som ges inom området idag. Dessutom har social- och hälsovårdsministeriet gett ut en hel del direktiv och rekommendationer under årens lopp angående äldres näringsbehov, motion och medicinering samt många andra. Det är bara att läsa innantill! Men det behövs också mänsklighet.  Att lindra lidande är vårdens primäraste uppgift.  Oftast behöver inte god vård betyda höga kostnader utan viljan att göra det goda. Det räcker inte att viljan finns på gräsrotsnivå eller ens på mellanchefsnivå. Klara linjedragningar bör komma från ledande tjänstemän och beslutsfattare. I dag finns det också tillförlitliga mätare att följa upp kvaliteten på vården, en enkel mätare är att följa med fallolyckor på de olika enheterna. Gunvor Möllers mor hade fallit två gånger under den tid hon befunnit sig i vårdrumban, en gång med så allvarliga följder att specialsjukvården kopplats in. Vad tänker de som leder vårdarbetet i Raseborg vidta för åtgärder? Hur många fallolyckor sker det egentligen?  Hur många fallolyckor leder till sjukhusvård som betyder stora kostnader för kommunen? Registrerar man överhuvudtaget dessa olyckor och vad har man för strategier för att minska dem? Hur följer man med vården kvalitet? Jag vill gärna ha svar på dessa frågor. Kommunen är alltid skyldig att följa med kvaliteten på den vård kommuninnevånarna får oberoende om det är kommunen eller privata producenter som erbjuder vården.  Att ingen tar ansvar eller svarar på frågor tyder på okunskap och likgiltighet. Vi kan inte mera skylla på att Raseborg är en ny stad under bildning. Klokhet är en dygd och hur var det med principen att behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad för som Kaj Palmgren skriver (VN 4.7) snart står vi själv där!

Efter en trevlig countrykväll på Ramsholmen körde jag till centrum av Ekenäs. Synen som mötte mig och min man var förbluffande, sommar- och turiststaden Ekenäs var helt mörklagd! Även denna ljusa tid på året är det rätt mörkt efter kl. 1.00 på natten. Med gatubelysningen släckt blir staden allt annat än trygg. Gator fulla med människor efter en kväll på de lokala krogarna hör till sommaren men hur dessa människor tryggt kommer hem i detta mörker är på rena turen. Det är ju så att på dessa gator rör sig också mycket bilar. Det var verkligen skrämmande att se hur människorna rörde sig mellan bilarna på de mörklagda gatorna. Så får man visserligen inte göra men belysningen skulle verkligen hjälpa att bättre se dessa människor. För att inte tala om alla övergrepp som oftast sker på mörka gator och gränder.  Att spara är bra men jag frågar mig, är verkligen detta ett vettigt sätt att spara på? Denna vackra natt varade mörkret högst 2 timmar, men tyvärr just den tiden då människor som mest rör på sig från krogarna hemåt.  Vad visar vi åt våra turister? Ekenäs är en fin sommar- och turiststad, låt oss kunna tryggt roa och röra oss i staden.