På måndags kvällen pep det i min mobiltelefon och det var ett mycket positivt meddelande jag fick. Fullmäktige hade godkänt att höja investeringsbudgeten, vilket betyder att Karis kommer att få ett nytt dagis. Det var verkligen goda nyheter, snart är baracken ett minne blott. Det här betyder också att då mina flickor börjar i dagis så får de komma till ändamålsenliga utrymmen och inte till någon barack.

Dessutom kommer nu Karis att ha något att locka nya invånare med, för visst är det mer lockande för småbarnsfamiljer att flytta till orten om deras barn kan börja i ett nytt dagis än om barnen hamnar i en barack. Och så ger det bilden av att Raseborg bryr sig om sina små invånare och vill satsa på dem.

I fjol fick de dagisbarn som tidigare gått i Folkhälsans Lilla Lekaren en ny dagisplats. Orsaken var att Raseborgs stad slutade köpa dagisplatser av Folkhälsan. Nu skriver Pamela Huldin i Västra Nyland (20.2) att hennes pojkar, som blev flyttade från Lilla Lekaren i fjol, eventuellt blir tvugna att igen byta dagis. Orsaken den här gången är att deras dagis kanske kommer att bli språkbad för finska barn. Jag undrar precis samma sak som Pamela skriver i sin insändare, varför denna brådska att ordna med språkbad då det redan från tidigare är brist på dagvårdsplatser. För inte blir det fler platser genom att öka antalet språkbadsplater. Det resulterar ju bara i att de andra platserna minskar i antal, men det totala antalet dagisplatser förblir oförändrat. Skall barnen flyttas runt som pjäserna i ett spel bara för att beslutsfattarna nu vill utöka språkbadsplatserna. Och hur kommer det inte att gå då Karis någon gång i framtiden eventuellt får ett nytt daghem. Kommer då barnen igen att flyttas runt? Och de enda barnen som i det här läget borde flyttas är de barn som fortfarande befinner sig i baracken. De borde ju få flytta ut därifrån.

I strategin som Raseborgs stad lade upp i fjol fanns ordet trygghet med. Är det bara ett tomt ord som man satt med för att det ska se bra ut? Varför sätter man ner tid och pengar på att skapa en strategi om man ändå inte fullföljer den? För inte kan barn och föräldrar känna sig trygga om barnen med jämna mellanrum blir tvugna att byta dagisplats. I över ett år har det nu varit på tapeten att Karis-Billnäsområdet är i akut behov av ett nytt daghem. Fortfarande har ingenting hänt. Bryr sig verkligen inte stadsstyrelsen om våra barn? Barnen är ändå vår framtid. Och vad har barnen för framtid om de inte får en trygg uppväxt. Jag tycker att det är på tiden att stadens beslutsfattare börjar visa att de verkligen bryr sig om sina minderåriga invånare, för något sådant har man ännu inte sett röken av.

Jag är lite förbryllad över stadens idrottslokalers hyror. För det första handlar det om höga summor om man jämför med andra kommuner. Hur de olika föreningarna i Raseborg skall ha råd att fortsätta med sina träningar vet jag inte, det kommer att bli stora utgifter för dem. En del föreningar har kanske räknat med att det kommer att bli aktuellt med hyror, men ingen hade väl väntat sig att det handlar om så pass höga summor.

För det andra så förstår jag inte varför bara en del måste betala hyra då de använder sig av stadens utrymmen. Jag kan förstå att föreningar vars verksamhet har en hälsofrämjande eller förebyggande effekt har rätt att använda stadens utrymmen gratis. Men varför föreningar så som byaråd som genom sin verksamhet stöder och befrämjar närdemokratin, samt politiska partiers och grupperingars lokaorganisationer ska få använda stadens utrymmen gratis förstår jag inte. Först skall alla föreningar och sammanslutningar bedömas lika, men ändå behöver inte alla betala hyra. Det går ju inte ihop. Jag kommer osökt att tänka på Raseborgs sommarteater från sommaren 2009 " Alla djur är jämlika, men endel är mer jämlika än andra"

Jag har mer och mer börjat följa med vad som pågår i vår stad. Som mamma till två döttrar som så småningom kommer att börja i dagis och sen i skola så är jag intresserad av hur barn och unga har det i Raseborg och vad staden gör för att barnen skall må bra. Jag är för tillfället vårdledig och mamma på heltid, men annars arbetar jag inom vårdbranschen. Så jag är naturligtvis också intresserad av hur social- och hälsovården fungerar i staden.

Jag har från tidigare en privat blogg, men nu kändes det som ett lämpligt tillfälle att börja med en offentlig blogg. Hur ofta jag kommer att skriva inlägg vet jag inte, men det beror mycket på vad det händer i staden.